Chrome Pointer

Jag gick under ytan igen

   Bloggen är fortsatt strulig att nå och min mentala hälsa behövde ett break. Eller först var jag förkyld i hundra år, sen tog jag några sjukdagar i hopp om att på riktigt vila mig frisk och under de dagarna sprak min mentala hälsa igen för att jag blev så himla stressad över jobbet.
 
   Men där kommer vi till vad jag gjort den senaste veckan. Då jag väl var tillbaka till jobbet och sa "help" så satte jag mig med min manager och vi snackade lite om mina stressnivåer. Han sa typ "ta en rejäl paus och gå iväg och spela lite andra spel för inspiration och avkoppling", och det är vad jag gjort de senaste kvällarna. Jag har spelat Zoo Tycoon 2 (vilket av SVINKUL tills min spelfil blev korrupt och jag pallade inte starta om igen efter det), nyversionen av Zoo Tycoon, och spenderat mycket tid med att titta på videor från Planet Zoo. Jag gjorde ett halvhjärtat försök till att spela Planet Zoo också, men jag blev lite överväldigad bara av att öppna upp spelet och inse att jag inte minns kontrollerna längre. Jag älskar tanken med Planet Zoo, men det är ett riktigt svårt spel att bygga i tycker jag. Jag ska ge det ett nytt försök och se om jag kan grotta ner mig i kontrollerna igen, i hopp om att jag kan börja spela igen och njuta av spelet så som jag gjorde då det släpptes.
 
   En av mina noshörningar i Zoo Tycoon
 
   Något väldigt kul som hände i veckan var att jag för första gången åkte till SSOHQ tillsammans med min hund. Hon hade så vansinnigt roligt och det var så skönt att ha henne med mig så jag slapp sitta och räkna timmar och fundera på när jag måste åka hem igen. Det var också så skönt att hon accepterade alla hundar vi mötte, och de var väldigt förtjusta i henne direkt. Jag har tänkt att det skulle kunna vara kul att åka in till kontoret åtminstone någon gång varannan vecka, och jag har bokat en plats i hundrummet redan nästa vecka. Behöver lite hjälp av IT (igen - det var faktiskt den största anledningen till att jag åkte in sist) och tänkte att jag kunde passa på att åka in tidigt, jobba där och sen åka hem innan rusningstrafiken.
 
   Jag önskar och hoppas verkligen att bloggen ska sluta strula snart - det finns mycket jag vill skriva i tider då jag ite orkar streama!





Mina elever i Hogwarts Legacy

   Jag har ju fyra olika save files i Hogwarts Legacy, så tänkte introducera dem alla lite kort.
 
   Esme Silverforce är den ni känner till om ni hängt med på mina livestreams genom spelet. Hon är en Gryffindor, och den enda som hunnit ta sina OWLs. Hon har hög moral och är principfast, och har vägrat lära sig några oförlåtliga förbannelser.
   Esme i Hogwarts Legacy
 
   Näst ut är Hufflepuffaren Hetty Doyle. Hetty tar livet med brutal ärlighet och en klackspark - även då det kommer till att lära sig oförlåtliga förbannelser. Hon har inte kommit så långt än, men hon kommer lära sig alla tre.
   Hetty i Hogwarts Legacy. Det syns inte kanonbra här, men hon har ett rejält ärr över höger kind.
 
   Detsamma gäller för Slytherinaren Isaac Cole, som är lite artigare än Hetty men fortfarande är intresserad av vilka dörrar som de oförlåtliga förbannelserna kan öppna.
   Isaac i Hogwarts Legacy. Vad Isaac varit med om innan han började på Hogwarts vet ingen, men det där ärret måste ha någon historia bakom sig.
 
   Sist ut är Ravenclawaren Maura Gale, som inte riktigt vet var hon kommer landa än. Än så länge roar hon sig med att utkräva gott om betalt för alla tjänster hon utför i Hogwarts Valley.
   Maura i Hogwarts Legacy. Maura var menad att vara väldigt blek och blond, men de blonda håren ser imo inte superbra ut så istället blev hon superblek och mörkhårig.
 
   Det var btw inte alls meningen att de sista tre skulle få så lika efternamn. Doyle, Cole, Gale. Jag gjorde snabba googlingar inför varje namnval för att hitta något -ish brittiskt och det var först då jag hade alla tre sparfilerna uppe som jag insåg hur lika de var. Oh well!
 
   Vad har ni döpt alla era Hogwartselever till?





Ett gulligt "spel"

   På Steam köpte jag för ett par år sedan ett spel som heter My Koi. Det är inte så mycket spel som kanske... något trevligt att titta på. Kanske något för dig med två skärmar?
 
   Det du gör här är att starta upp till tre koidammar, där du kan placera ut koifisk av olika typer/färger/mönster. Dett  är rätt kul att logga in några dagar i rad för att mata upp fiskarna så de växer och samtidigt se hur dammen fylls upp, men spelet erbjuder inte mer än så.
   Det är ändå gulligt, och lite mysigt att titta på!
   
 
 
 





En kort sammanfattning av året

   Pga bloggstrul är det här inlägget postat i efterhand, men framskjutet till då det "skulle" släppas.
 
   2023 är inget år jag kommer tänka tillbaka på och känna att bra saker hände. Dåliga nyheter på löpande band, dålig världsekonomi som självklart påverkade bland annat jobbsäkerhet, jag drogs med extremt dålig hälsa och drog utöver det på mig både utbrändhet och depression. Ja, asså tre dåliga hälsogrejer.
   Det finns för min del bara två nya saker som bidrog med positiva grejer. Det första var att jag flyttade in i mitt drömhem - lägenheten jag sparat för så länge som jag haft ett arbete, och sedan dess har jag lagt tonvis med tid, energi och (tyvärr) även pengar på att se till att lägenheten är i sitt bästa skick. Det andra var en befordran på jobbet, som i praktiken inte gjorde någon alls skillnad på mitt arbete, men som däremot stöttade väldigt mycket ekonomiskt i den här oroliga världen. Och hur tråkigt det än är att det är så, så hjälper det så mycket att inte behöva oroa sig över om man ska ha råd med det absolut nödvändigaste varje månad - vilket hade blivit ett problem för mig med dagens höga räntor.
 
   Spelmässigt spenderade jag nog mer tid med Hogwarts Legacy och Disney Dreamlight Valley än med SSO (även fast jag förstås spenderade mycket tid i SSO på jobbet). Jag tyckte mycket i SSO kändes lite stökigt, nästan oplanerat, och det i kombination med stress på andra håll bidrog till att mycket av min glöd och passion från spelet svalnade under en lång period.
   I Hogwarts Legacy fick jag äntligen bita tag i en spelupplevelse jag längtat efter med hjärta och själ i nära 20 år, och det var precis lika magiskt som önskat. Jag har inte 100%-at en enda spelfil än, men jag ser fram emot att fortsätta spela. Jag önskar, hoppas, och längtar efter DLCs, eller uppföljare.
 
   Det sista uppdraget med Poppy i Hogwarts Legacy
 
   Disney Dreamlight Valley känns lustigt nog inte lika magiskt trots att det ska innehålla Disneymagi, men det är ett härligt spel att sitta och farma i under timmar åt gången medan man helt glömmer bort omvärlden. Den nya expansionen som släpptes under hösten gav spelet en kick det verkligen saknat ett tag, och det känns som att mycket kul kommer hända under 2024.
 
   Då Beast anlände till Dreamlight Valley. Det var mycket mer gameplay än jag förväntat mig, och det var uppskattat!
 
 
   Jag pausade helt mitt videoskapande för SSO under 2023. Det gick inte att göra annat, med hur livet såg ut. Jag kände heller ingen lust eller glädje över tanken att spela in nya videor, och i perioder ville jag inte ens spela alls. Jag kämpar på med lusten, men kärleken till spelet finns kvar. Det försöker nu bara fästa sig vid vad spelet kanske är idag.
 
   Trots att jag hade en blåsig relation med SSO under 2023 hände mycket BRA i spelet. Som de nya karaktärerna - och jag vill också lägga de uppdaterade Pintoaraberna på listan.
 
   Jag hoppas att jag kommer ha mycket mer positivt att komma med då det kommer till en sammanfattning av 2024. Det kanske blir någon typ av min klassiska månad-per-månad review av SSO också, men den som lever får se!





Too cute

   Disney Dreamlight Valley
 
   Tbh så är inte 3d-modellerna supersmickrande för alla karaktärer i DDV (Både Belle och Elsa ser... verkligen inte ut som sig själva), men någon som är spot on är WALL-E. Han brukar få hänga med då jag odlar pumor, älskar honom!
 
 





Dissendium

   Statyn av Gunhilda av Gorsemoor, som döljer den hemliga gången från Hogwarts till Hogsmeade
 
   Det finns två problem jag har med Hogwartsslottet i Hogwarts Legacy. Det första är uggletornet, som behölls så som det är i filmerna medan det i böckerna alltid beskrivs som en del högt upp i slottet - jag hade verkligen önskat att slippa springa ett par kilometer för att gå upp till uggletornet, en bra bit utanför skolan.
   Problem nummer två är skolans hemliga gångar. I böckerna beskrivs att Filch kan ta sig från en våning till en annan som i ett trollslag för att han har koll på hemliga genvägar, det ska finnas sju hemliga gånger ut från skolans marker (eller åtminstone från och med Piskande Pilträdet planterades 1970, så sex gångar i HL då), det ska finnas dolda trappor och korridorer bakom gobelänger och målningar - men väldigt, väldigt få av dessa får synas alls. Slottet är så magnifikt som det är och många har nog svårt att lära sig hitta i det (tog mig ca 5 timmar innan jag kände mig någorlunda bekväm med att springa mellan viktiga locations helt utan karta), men jag hade faktiskt förväntat mig och hoppats på många fler hemliga gångar än vad som finns tillgängligt. Varulvsrummet nära fängelsehålorna är ungefär det jag förvänta mig finna på många, många fler platser, och jag önskar att det funnits hemliga trappor osv även fast jag förstås har överseende med att det kunde ha varit struligt att få ihop. Det är lite oklart för mig exakt var nya laddningszoner i slottet ligger, och hur mycket som laddas ur varje gång en ny del laddas in.
 
   Nu då HL varit en sådan succé och det verkar som att fler produkter i samma universum är på g så har jag ändå hoppet uppe om att uppdateringar kan komma att ske i slottet om vi får fler spel på Hogwarts. Jag ger katten i Quidditch, men ge mig mer av slottets hemligheter!





Throwback till Unravel

   Unravel





Trigger warning från DDV

   Inför den sista delen av Disney Dreamlight Valleys mainstory dök denna trigger warning up. Hjärtvärmande. ♥
 
 





Min stora frustration med Hogwarts Mystery

   Efter att ha spelat Hogwarts Mystery till och från i ganska många år vid det här laget har jag bara lärt mig gilla läget med spelets negativa sidor, men en grej jag inte KAN bortse från är hur dåligt i tid spelets timed events ligger.
 
   Ett timed event som jag fick spela på nytt ganska nyligen är Lone Wolf, där spelaren möter Remus Lupin
 
 
   Det första exemplet på detta är då jag nyligen spelade Lone Wolf (eller Packmates, som det heter i Achievementtabben efter att man är klar), ett event med Hufflepuffaren Chiara Lobosca under skolår 2. Det var så länge sedan jag spelade genom de tidigare skolåren, så jag tackade och tog emot och spelade igenom eventet. Men!! Sen, ganska bra mycket senare, fick jag eventet Howling Halloween med min favorit Cecil Lee (min favorit för att han är så urbota blåst och har riktigt bra one-liners, inte för att han är superrasist ofc). I Howling Halloween möter spelaren Cecil Lee, Fenrir Greyback - och Chiara Lobosca. Så även fast jag redan spelat Lone Wolf/Packmates och kände Chiara samt var fullt medveten om att hon är en varulv fick jag ett quest där jag blev presenterad för henne som om vi aldrig mötts innan.
   Och på ett sätt kan jag absolut förstå att det är så, eftersom Howling Halloween är 1) ett event som "ska" triggas under skolår 1 och 2) Det är ett säsongsbaserat event som därmed enbart är tillgängligt under Halloween, och därför kan det dyka upp under vilket skolår som helst. Men, jag har tydligt sett i spelet att det finns system på plats för att trigga olika textrader beroende på vilka val du gjort eller vilka uppdrag du spelat, så jag stör mig på att det inte används här. Det är en sån liten grej men det förstör min immersion att först lära känna Chiara och börja bygga vänskap med henne genom att äta lunch och spela gobbsten, men sen dyker det upp ett quest där hon säger "Hej vi har aldrig mötts".
 
   Cecil Lee, Chiara som varulv och spelarkaraktären under eventet Howling Halloween
 
   Okej, så medan jag som sagt har viss förståelse för säsongsbaserade grejer finns det en annan del av det som jag inte har lika mycket förståelse för. Ni som spelat spelet vet att man lååångsamt lär känna fler och fler klasskamrater - även fast man ser både Nymphadora Tonks och Charlie Weasley efter att ha spelat i ca 5 minuter dröjer det till år 3 innan man får lära känns Tonks, och år 4 innan man får träffa Charlie, trots att man hängt massor med hans två år äldre bror Bill. Problemet är att timed events struntar fullkomligt i detta. Barnaby Lee är också en bekantskap från år 3, men han dyker upp i nästan varje timed event som man kan spela redan långt innan du nått år 3. Jag tycker jag möter Charlie mer ofta än sällan, men jag kan inte bygga vänskap med honom och vet att han kommer presentera sig för mig under nästa skolår (trots att jag spelar som Gryffindor, så tekniskt sett borde vi dela nästa alla lektioner).
   Det absolut största problemet här är att timed events ligger så hemskt dåligt i tid. De läggs för tidigt. Ganska precis nyss fick jag träffa Tulip Karasu genom spelets mainstory (trots att jag redan varit ute på äventyr med henne för att låta hennes padda Dennis gå med i grodkören). Vi prankade Merula tillsammans och fick tag i en nyckel för att öppna ett låst rum - och jag har inte öppnat rummet än.
   Sekunden som nyckeln hamnat i min hand startar ett timed event - och halva eventet går ut på att jaga rätt i Tulip så vi kan gå in i det låsta rummet tillsammans, för att hon är den enda som varit där och letat med mig. Problemet är att jag fortfarande inte varit i rummet i mainstoryn! Jag har aldrig gått dit med Tulip, men eftersom timed events inte går att spela om måste jag prioritera det och därmed går jag in i ett rum som är jätteviktigt för spelaren, men jag har ingen kontext om jag inte spelat mainstoryn.
   En stor del av mitt arbete som game designer handlar (åtminstone för mig, som tycker continuity är extremt viktigt) om att lösa ut ett stort spaghetti av uppdrag så att spelaren får en resa med rätt kontext, rätt information och rätt flyt under sin spelupplevelse - och det stör mig så mycket att i ett spel med en utstuderad story som är så mycket mer linjär och därmed mycket lättare att hålla reda på så saboterar man för spelaren genom att låsa upp uppdrag för tidigt.
 
   Cecil Lee och Fenrir Greyback + några från hans gäng
 
   Jag tror jag kommer stöta på det här många, många fler gånger under tiden jag fortsätter spela det här spelet, men jag önskar så att dess designers skulle vara noggrannare med var timed events placeras så att spelaren går in i varje ny story med rätt kontext och rätt förkunskaper för att resan ska vara så välberättad som möjligt.





Flying Class

 
   Bilder från Hogwarts Legacy





The Sims 4... Hyresrätter?

   Igår droppade en ny trailer för nästkommande expansionspack till The Sims 4 - Hyresrätter.
   Om jag förstått saken rätt är detta något många Simmare önskat sig i åratal, medan jag som byggare som inte spelat spelet mycket de senaste åren undrar om jag bara är lite klar med spelet just nu. Vanligen då det släpps trailers blir jag supertaggad på nya möbler osv, men inget fick mig att tända till här.
 
   Den 7 december släpps detta nya expansionspack, som troligen lär kosta ca 429kr.
 





Framtiden för DDV

   Igår hade Disney Dreamlight Valley ett showcase for att snacka om 2024 och jag känner mig verkligen taggad på spelets framtid. Jag har spenderat över 200 timmar i spelet sedan det släpptes och medan vissa saker absolut kan förbättras är det så mysigt, chill och ostressigt - och trots en mängd grindande känns det sällan jobbigt. Är lite osäker på vad jag tycker om betald expansion efter att ha betalat massor för mitt Founders pack - jag tycker kommunikationen om betalningsmodellen inte varit helt klar, och det stör mig lite som kund. Nåväl, en spännande framtid väntar!
 
   (Är det btw bara jag som reagerar på att det nya timglasverktyget är en större version av Wizarding Worlds tidvändare? Liksom förminska timglaset och sätt det på ett halsband och spring iväg för att rädda livet på Sirius Black och Vingfåle då man ändå är igång)
 





Ännu en vända på Hogwarts

   Jag har fått spela om hela Hogwarts Mystery på nytt, vilket på ett sätt suger men på ett annat sätt har jag nya chanser att spela timed quests jag tidigare missat. Det enda jag gav upp på var Nick's death day party för det är FÖR LÅNGT och dessutom hade jag precis varit med om ett maraton av hela tre back-to-back timed quests innan det startade. Man har inte tid att gör någonting annat med sitt liv under högsäsonger i det där spelet och det är sniket.
 
   En av mina favoriter bland alla timed quests, som jag inte fått än eftersom jag inte är i rätt årskurs, är Celestial Ball, där Badeea målar en gobeläng. Ska bli kul att spela det igen.
 
 
 





Ovisade bilder

   Jag har intet spelat Planet Zoo på väldigt, väldigt länge, men jag har några bilder jag än inte delat från spelet.
 
   Afrikanska vildhundar
 
   Albinofärgat zebraföl
 
   Och ett vanligt zebraföl





Do the Hippogriff

 
   Minns någon den låten? Från fjärde HP-filmen? Den poppade in i min hjärna igen för ett par veckor sen och det är fånigt hur ofta jag går runt och nynnar på den. Igen.
 
  Nåväl, Hippogriff flights. Jag trodde jag skulle välja att flyga med hippogriff mycket oftare än vad jag faktiskt gör i Hogwarts Legacy, men kvastarna är så brutalt mycket smidigare. Synd på en cool feature!
 
 





Juli blev inte bättre

   Efter sjukledighet, semester och ett försök till att hantera jobbet insåg jag under juli att jag var utbränd. Det fanns ingen energi kvar att hämta, ingen glädje kvar i någonting, och jag höll på att bryta ihop varje gång minsta lilla krav ställdes på mig samtidigt som ångestattackerna som varit vanliga men uthärdliga de senaste åren inte längre gick att hantera. Efter några försök till att dra ner på tempo på jobbet drog jag i handbromsen och sjukskrev mig i en vecka för att sen försöka ta mig tillbaka.
 
   Eftersom jag varit tvungen att ersätta min iPad som gett upp under årets första halva började jag spela några gamla mobilspel jag inte rört på väldigt länge, som till exempel Hogwarts Mystery. Eftersom min gamla sparfil var spårlöst försvunnen och spelets support påstår att det inte går att spåra köp (vilket för någon som jobbar inom industrin låter som ett skämt) lyckades jag förhandla mig till några premiumgrejer till spelet och började om på noll.
 
   Med det sagt fick jag återigen spela igenom en mängd uppdrag, som t ex de där man möter Chiara Lobosca och Remus Lupin
 
 





Tillbakablick på maj månad

   Under maj månad spelade jag väldigt mycket Hogwarts Legacy. Det höll i sig fram till slutet av månaden då jag blev akut sjuk, så om jag har något bra minne från månaden är det utan tvekan mina äventyr runt Hogwarts.
 
   Jag fightades med Ashwinders...
 
   ...började återupptäcka Hogwarts med Hufflepuffaren Hetty...
 
   ...och börjadea min tredje resa genom Hogwarts med Slytherinaren Isaac.





Jag drog till Hogwarts

   Blogg.se fungerar fortfarande urdåligt, vilket leder till ännu sämre uppdatering än vad jag tänkt mig. Går liksom inte att blogga om man kämpar i en kvart för att ens komma till inläggsredigeraren (och Blogg.ses support påstår att "det löser sig om du rensar dina cookies" - vaddå, varje gång man öppnar sidan? Clowner)
 
   De senaste ca två veckorna har större delen av mitt liv utspelats i Skottland. Hogwarts Legacy släpptes och jag har varit helt besatt. Jag har delade känslor kring spelet och jag hatar hur Rowlings uttalanden de senaste åren gett mig sån ångest över min kärlek till hennes böcker. Jag är också besviken över de som väljer att möta intresset för spelet med hot och hat. Uppskattandet för 20 år gamla böcker betyder inte automatiskt att man håller med om författarens nyligen uttrycka (väldigt problematiska) åsikter.
 
   Första gången jag var på väg till Hogsmeade var jag tvungen att stanna och beundra slottet på håll. Detaljrikedomen är out of this world.
 
   Jag vill dock prata om spelet, även fast vissa anser att det automatiskt gör mig till en ond människa, och om vilken fantastisk upplevelse det är för alla oss som längtat efter äventyr på Hogwarts i större delen av hela våra liv. Jag läste den första Harry Potter-boken då jag var sju år gammal, och sen dess har jag plöjt böckerna från den sekund jag fått dem i mina händer. Dygnade för att ta mig igenom Fenixordern och den första boken jag någonsin läste helt på engelska var Deathly Hallows. Wizarding World har varit en enorm del av över två tredjedelar av mitt liv och tack vare böckerna har jag kunnat drömma mig bort under extremt tuffa perioder i livet, och mitt intresse för böckerna ledde in mig på andra vägar i livet som bland annat lett fram till det jobb jag har idag. Jag tar väldigt väl hand om alla mina böcker, men just HP-böckerna håller nästan på att falla isär för att jag läst dem så mycket och släpat med mig dem i ryggsäcken vart jag än gått.
   Då man kliver in i Hogwarts Legacy är det så uppenbart att spelets utvecklare känner lika mycket för böckerna som jag gör. Hela Hogwarts är byggt med så mycket kärlek och så mycket attention to detail. I mitt huvudet är slottet inte perfekt, men det är nära på. Det känns lite för uppdelat med sovsalarna versus resten av skolan, stora trapphallen med de magiska trapporna är supercool men så nytänkande att man inte riktigt känner igen sig och uggletornet skulle verkligen behöva få flytta tillbaka in i slottet så som det är i böckerna - men det är allt. Utöver det är slottet enormt, med så många rum att det bara snurrar i skallen, men om man kan sin lore, har sett filmerna och läst böckerna och kan hålla reda på all information, så känns slottet hemma väldigt fort. Medan det är mycket svårare att hålla koll på våningsplan i slottet än i tidigare spel så stämmer så många detaljer överens att man kvickt förstår var olika berömda platser ligger - Spådomskonsttornet med sin repstege, Vid-Behov-Rummet mittemot gobelängen av Barnabas den Barnslige som försöker lära troll att dansa balett, köket bakom sin frukttavla, Hemligheternas kammare inne i sitt badrum... och utöver det sitter det enorma slottet ihop med nästan helt osynliga laddningszoner, och det står en helt fritt att springa, flyga eller rida (ja, rida) till Hogsmeade, och sedan fortsätta långt bortom byn. Jag var verkligen inte redo för hur stort spelet skulle vara, eller hur mycket bekanta delar det skulle erbjuda. Inte hur många nya heller.
 
   En egen trollstav. Kändes lite som en helig upplevelse!
 
   Och ja, rida. Jag köpte Deluxe-utgåvan av spelet och har därmed en extra Testral och en Hippogriff till mitt förfogande. Jag föredrar att flyga på kvast eftersom det är mycket lättare att landa kvastarna än djuren, men känns som en bugg på PC eftersom det verkar funka bättre på andra plattformar.
 
   Precis varje gång som jag tänker "that's it, nu har jag sett allt" så dyker det upp femton nya saker att se. Jag som inte klarar av spel med strid har kastat mig in i det ändå, för att få en så bred upplevelse som möjligt i spelet, och jag börjar känna mig lite bekväm med det hela nu efter mycket, mycket träning. Jag har haft så fantastiskt roligt i spelet och vet att jag börjar närma mig de sista uppdragen i spelets main story, vilket känns bitterljuvt. Jag har försökt dra ut på mitt spelande för att njuta av det utan att stressa för mycket. Man får ju ändå bara spela ett spel för första gången en enda gång.
 
   Cinematografin är fantastisk. Cutscenes används rätt ofta, och på väldigt effektiva sätt.
 
   Det här känns som ett spel som kommer gå till historien. Har hört att många klagar över framedrops, men min upplevelse har varit fläckfri. Utöver hur spelet körs är jag så imponerad över story, manus, game design, 3D art, animation, level design... spelets utvecklare gick verkligen all in och det finns absolut lite att anmärka på (NPC's kan ibland snacka i ÅRATAL, och några NPCs man springer in i väldigt ofta hade behövt några extra inspelade dialoger eller bara vara tysta är det första som kommer to mind) är det så tydligt att de lagt ner hjärta och själ i det här spelet. Vilken fantastisk vision de haft, och de har verkligen skapat magi. Än så länge har jag spenderat ca 40 timmar i spelet, och jag längtar redan efter att spela om det igen, och igen, och igen - för visst vill jag se spelet från alla olika elevhems synvinklar, testa att vrida på storyn genom att spela uppdrag i en annan ordning, se hur det känns att spela med de oförlåtliga förbannelserna.
 
   Är helt golvad över min upplevelse i det här spelet. Det är verkligen allt jag drömt om.
 
   40 timmar in och det finns fortfarande så mycket kvar att hämta, och det värmer min själ att uppleva något som är gjord med så mycket omtanke och kärlek. Det här spelet är en dröm, och jag är så glad att Wizarding World kan leva och utvecklas utan vidare inblandning av dess författare i dessa tider.





Guess who's back

   Flytten är avklarad, jag sitter i mitt nya vardagsrum och herreminFripp vad jag inte kan fatta att det här faktiskt hänt?! Att jag köpt och sålt lägenhet och om några dagar lämnar över nycklarna till min allra första egna lägenhet och då får nog med pengar för att renovera mitt nya hem typ precis som jag vill ha det?! Och dessutom har råd med att köpa in de möbler jag vill ha? Känns som att jag lever i en himla dröm!
 
   Jag börjar jobba som vanligt igen på måndag men jag är inte säker på exakt hur mycket tid jag kommer ha för spel och sociala medier. Inte bara för att jag har lite att ta igen efter den här korta veckan som bestod mycket av flyttlogistik, men också för att jag behöver ta alla chanser jag kan för att få skjuts till ställen där jag kan köpa grejer jag behöver (mest lampor för stunden - det är rätt mörkt den här tiden på året om man itne har såna, vet ni). Lite mer tid för inventering krävs, men efter det är jag back on track!
 
   Bild från Horse Tales: Emerald Valley Ranch





Mina drömmars spel

   För ett tag sedan släpptes spelet Disney Dreamlight Valley i Early Access, och det var spelet jag inte vetat om att jag behövt i mitt liv. Jag älskar det här spelet bortom vett och reson! Samtidigt som jag inser att det tvingar mig att grinda något galet känns det aldrig överväldigande. Det finns så mycket att göra samtidigt som det inte finns någon som helst tidspress (Star Path räknas inte, den går så fort att genomföra haha) som ibland kan ta bort glädjen med SSO från mig i t ex festivaler. Jag KAN inte rekommendera det här spelet nog - vartenda krona jag gett för det har varit värd upplevelsen! Spelet är så grovt beroendeframkallande med massor av små belöningar hela tiden och det är helt hopplöst att spela bara en kort stund. Jag skulle kunna sitta och dygna i det här spelet, lätt!
   Om det finns något jag INTE gillar med spelet är det att gräva efter grejer. Hacka sten, fiska och plocka frukt - helt fine. Gräva? Nope. Hate it.
 
   Disneyslottet!!!
 
   Sunlit Plateu är området som representerar Lejonkungen. Vet inte om karaktärer från andra filmer skulle platsa här? Räknar med att vi en dag får se Snövits dvärgar i gruvan!
 
   Okej bilderna är ur ordning men KOLLA INSIDAN AV SLOTTET






Jag är Esmeralda “Esme” Silverforce, 90-talist som alltid haft ett enormt intresse för hästdatorspel. Från att ha varit en spelare av MMORPG’t Star Stable Online sedan spelets start arbetar jag nu med spelet, men mitt enorma intresse för andra spel består - och det är just de spel jag spelar som ni kan ta del av här!

Utöver denna blogg delar jag aktivt med mig av spelbilder på min Instagram @GamingbyEsme och pratar även mycket om spel på YouTube. Jag är också grundare av Jorvikipedia, som är ett slags uppslagsverk om allt som handlar om Star Stable. Ni kan läsa mer om mig och vem jag är längre ner i menyn!

Kontakt: Hitta min kontaktinformation genom att klicka på brevikonen i menyn högst upp på sidan!

Disclaimer: Bloggen är privat driven och ingenting skrivet på den är betalt material om inte annat tydligt framgår i inläggen. All min egen text samt grafik får användas om länk ges tillbaka till mig.