En tung dag
Idag slutar min resa med Momma Duck. Denna älskade, knasiga lilla häst har fightats med trötta och utslitna armbågar under en lång period och hon håller inte längre som ridhäst; åtminstone inte med de hagar som finns att tillgå i Stockholmsområdet. I morgon flyttar hon till ett stall långt ute i de sörmländska skogarna där hon ska spendera resten av sitt liv i en stor skogshage tillsammans med hästarna hon gick i flock med innan hon kom till Stockholm för ungefär tre år sedan. Hon är ändå 26 år, har haft minst två föl och har gjort Aideen vet vad innan hon ens importerades till Sverige för kanske 15 år sedan.
Jag vet inte om jag någonsin igen kommer träffa henne (det finns ett litet fönster som kanske tillåter ett kort besök om några veckor, men annars ser det mörkt ut), så idag är jag ledig från jobbet och har lämnat min vovve till en hundvakt för att kunna spendera en hel dag ute i stallet och umgås med livets ponny. En jobbig dag, men jag har förstått att Ducky inte skulle orka med ridhästlivet hur länge som helst och jag har haft gott om tid att förstå vad som händer, vänja mig vid tanken och gråta klart. Tack och lov behåller jag både vänskap och samarbete med Duckys ägare, och vi kommer tillsammans hjälpa några hästägare i stallet Ducky nu lämnar med att hålla igång deras hästar någon gång då och då.
Ett ljus i hästmörkret är ändå att jag får se denna underbara lilla häst varje dag bara genom att starta upp datorn och sätta igång med dagens jobb. Är oändligt tacksam för mina kollegor som så glatt gick med på att inkludera min favorit i vår lineup av tinkerhästar för ett par år sedan ♥
♥ Ca
Alltid lika sorgligt när ens djur lämnar på något vis. Har följt dig och Ducky ett bra tag, tack för att jag får se så fina bilder och fått följa er Ducky kommer få det bra där i skogshagen det är jag säker på, önskar henne all lycka på vägen :) <3
Trackback
Tråkigt att resan är över men jag är glad för din skull att hon finns i spelet <3