Jag har spelat klart Lost Ember
Lost Ember var en fantastiskt upplevelse och mot slutet var det en känslosam resa för mig. Vilket spel! Kan inte rekommendera det nog mycket, jag älskade det. Något som gjorde mig positivt överraskad var att ett förhållande mellan två kvinnor visade sig vara i fokus, och trots att spelets handling utspelar sig under en forntida kultur fanns det aldrig en fråga om att det inte hade varit normalt.
Spelets introskärm
Sammanfattning: En vilsen själ, en Lost Ember, försöker hitta vägen till andra sidan men finner sig helt ensam i en värld där ingen kan se eller höra den. Själen hittar en varg som tycks förstå den, och tillsammans ger de sig ut på en resa för att ta reda på varför de båda är fast i ett slags limbo och inte kan avsluta sin existens i en värld där ingen av dem egentligen har sin plats. Det visar sig att vargen kan överföra sitt sinne till andra djur för att kunna ta sig över terräng den annars inte hade lyckas korsa, och på resan inser paret att vargens forna liv spelar en stor roll i varför ingen av dem lyckats finna ro.
Det omaka paret hittar en gammal helig begravningsplats
Jag vet inte vad jag förväntat mig då jag begav mig ut på denna färd, men det var inte att ha en story på det här viset. Jag trodde spelet skulle vara mer abstrakt som typ ABZÛ, men jag uppskattade att bli vägledd av lite av en berättarröst. Det finns dock ett spelläge där man spelar "tyst", där det man ser inte förklaras, och det låter intressant. Nu har jag dock inte lyckats hitta alla minnen som är strösslade över nivåerna, så jag kommer nog spela igenom det jag missat på nytt för att försöka få så djup förståelse som möjligt för det jag ser.
Det jag tyckte minst om med spelet är att det är lite opolerat då det kommer till level design och kollisioner - ibland kanske du fastnar i ett pyttelitet dike som du borde kunna GÅ ur, men hur mycket man än hoppar och skuttar sitter man tvärfast. Jag var med om att behöva starta om en nivå ett par gånger för att jag helt enkelt inte kom loss från typ en sten eller något annat korkat som man absolut borde ha kunnat backa bort från.
Det jag tyckte mest om med spelet är att det gång på gång lyckades förvåna mig. Medan det ibland kunde kännas liiiite långsamt och jag någon gång satt fast lite för länge då jag försökte ta mig förbi en blocker gav det mig en story jag inte förväntat mig, toppade varje föregående kapitel med otroligt vacker level design och då jag trodde antalet djur jag kunde få spela som hade nått sitt maxtal sprang jag på både jättesköldpaddor samt ett av mina absoluta favoritdjur - elefanter.
Jag gav ifrån mig något slags totalt omänskligt ljud då jag insåg att jag skulle få spela en del av det här spelet SOM EN ELEFANT!!!
Det har nog framgått rätt väl att jag tyckte väldigt mycket om det här spelet och jag kommer no doubt spela det igen. Lost Ember finns tillgängligt på Steam, Xbox, PS4 och Nintendo Switch och det här är lätt ett spel jag skulle kunna köpa på Switch nu då jag spelat det på PC en gång. Gjorde samma sak med ABZÛ - har inget emot att kasta mina pengar på spelutvecklare som ger mig bra produkter om jag får uppleva deras fantastiska spel en gång till, på ett nytt sätt!
Här har ni spelets trailer om ni vill se mer:
Trackback
