Premiere blir min baneman
Meli för ett par veckor sedan: Oroa dig inte, du kommer lära dig Premiere, allt kommer vara superlätt om ett par månader
Jag, i upplösningstillstånd: MITT PROJEKT SKA UT PÅ TISDAG!!11!!!
Efter några veckor + två videoprojekt i Premiere på arbetstid med ett par mentala sammanbrott (inklusive att jag virrat runt med några tarzanvrål efter någon Premierekunnig människa på jobbet) börjar jag känna att jag är lite mer mentalt stabil varje gång jag ska göra något i programmet. Eller ja, jag kände mig lite mer mentalt stabil innan jag nu på kvällen började försöka rendera ut en video med alfakanal och satt och svor över den i ungefär en timme innan jag fick inse att det inte GÅR. Efter tusen fler Googlingar än innan verkar det som att det är något problem med att rendera ut alfakanaler i den version av Premiere som jag har? Blev så less. Sen blev jag iofs lite mer ledsen för att jag fick ett meddelande från personen som äger min drömponny som berättade att ponnyn ska ut på försäljning och jag har (fortfarande) inte råd att köpa henne. Hade gärna köpt henne redan för två ägare sedan, men det gick inte vägen.
Så nu har jag både videodepp och hästdepp. Typiskt. Men, i morgon blir videodeppet lite bättre eftersom videoprojektet jag kämpat med är färdigt för gott och på torsdag lossar hästdeppet lite då jag får träffa drömponnyns mamma, som faktiskt är hästen jag rider medan jag är hemma i Stockholm. Livet är trist ibland, men det blir väl bättre. (Och förhoppningen är att jag en dag ska ha råd att både ha häst och bo i Stockholmsområdet. Om Drömponny är lika seg som sin gamla mamma blir hon minst lika gammal så en dag kanske våra öden faller samman igen. ♥)
En dag kanske jag kan köpa mig min egna lilla enhörning. Utan ett horn bara, och med en herrans massa mer humör.
Trackback