För ett år sedan, på dagen -
- stod jag vid busshållplatsen en bit från min skola och svor väldigt fula ramsor. Klockan var ungefär halv fyra, bussarna precis utanför skolan hade strulat så jag hade sprungit till en annan busshållplats och självklart åkte bussen ifrån oss stackare som kutat järnet från skolan. Det var regnigt, blaskigt och kallt och jag ville hem - inte bara för att jag hade haft en vidrig skoldag och frös som en gnu, nej, för det var dagen jag väntat på så länge, det var dags för Skördebygden att slå upp portarna och äntligen skulle jag få återse Jorvikstallet.
Väldigt mycket har hänt sedan dess, mycket i Skördebygden finns det fortfarande frågetecken runt. Nu har denna häftiga plats funnits öppen för oss under 365 dagar och jag kan knappt vänta på att få vidareutforska området framöver i nya uppdrag!
Trackback
Kom och tänka på dedära inglägget där du skrev om Jorviks Harpa o kom och tänka på att rosengården ser ut som harpan O.o