Nya uppdrag pt II
Till att börja med - sorry till er som försökte få fatt i mig i chatten men jag ville lägga allt fokus på uppdragen. Menar inte att igga, men det är just de här uppdragen jag spelar för och därmed vill jag kunna lägga bort allt annat. I övrigt - här kommer min sedvanliga "Esme vrider och vänder på ämnet så mycket det går"-text om uppdraget, så för er som inte har hunnit med det än:
(Ja, jag har en väldigt stor bild samt mycket text innan bilden med flit, för att inte spoila för er som läser med Bloglovin')
Den sovande änkan var alltså ingen NPC - eller ingen NPC i vanlig benämning. Ett träd, men ett mycket ståligt träd. Jag hade nog väntat mig att just denna plats skulle vara en del i Huvudstoryn, men jag hade inte trott att det skulle ske nu.
Hela den här historien om träden och den gamla skogen tycker jag var... tragisk, men fantastisk. Såsom jag har sagt förut så är manuset helt fantastiskt, åtminstone jag blir helt uppslukad och tror på vartenda ord då jag väl sitter vid ett av dessa uppdrag. Att vi fick lära oss historien genom konstverken i biblioteket, samt genom flygturer genom Jorvik, var underbart. Mer sånt i framtiden, det gav uppdragen en så mycket bättre känsla!
Att vi åter fick möta Mörkerryttarna tycker jag är härligt, och jag gillar Justins uppenbara "jamen jag kan vara med, så länge som jag inte behöver skada någon jag känner så är det ju okej", för jag tycker det ger lite mer djup till karaktären.
Okej, DET HÄR! Eller ja, inte bara det här, typ allt åzum som hände! Det här spelet har tagit sig ljusår från punkten det började vid och jag som har spelat sedan start tycker det är så otroligt häftigt så det finns inte var gång någon sådan här utveckling sker. Jag har tagit äckligt mycket bilder som jag måste orka gå igenom, men jag är glad över att jag dokumenterade det här!
Men, själva grejen med allt det här var ju att få återse Lisa. Jag älskar hennes kaxighet, hennes "jag kan inte vara borta i fem minuter innan ni demolerar hela ön", hennes "äh jag kastade bara en liten magisk gnista med samma kraft som en mindre handgranat på mina gamla skolkamrater för att skrämma dem lite, hoppas att de slutar sabba min ö nu" - Lisa har aldrig varit min favorit av Ödesryttarna, men hon känns så självklar, så bra skriven, det känns som om hon alltid har varit här.
Hur ska jag sammanfatta den, uppdragsserien som vi har väntat på i åtta månader? Tusen olika superlativ valsar runt i mitt huvud. Var den värd väntan? Ja. Det här är bättre än allt vi har sett innan och vi får väl hoppas att det fortsätter i samma anda. Var den för kort? Nej, det tycker jag faktiskt inte, trots att den bara var på två dagar. Sjukt mycket uppdrag under dessa två dagar, med minst lika mycket information, och det blev väldigt mycket att göra. Jag känner mig faktiskt väldigt tillfreds med det här, riktigt nöjd. Däremot får det verkligen inte ta ytterligare åtta månader innan något vettigt händer igen. Jag tänker mig att G.E.D. och Evelyn Goldspur har sin egen del av storyn, om det inte nu är en undergren till denna story, och den måste också utforskas.
Nu vet jag att jag inte har rört allt inom det här, men fler idéer lär dyka upp så jag kommer säkerligen gräva ner mig i det här igen.
Sammanfattning var det och ni får sammanfattningen i ett enda ord: Magiskt.
♥ Rose Greenhill
Helt amazing uppdrag som klart var värda väntan, men det vore ju trevligt om det inte tar 8 månader inna fortsättningen kommer för det börjar bli väldigt spännande...
♥ Renee Bluebridge
Älskar bitarna där magi syns/används, som när vi använde staven eller när trädet hjälpte Lisa från Pandoria! Vill ha mer sånt i framtiden, och vill även kunna använda krafter med vår karaktär. Högsta drömmen *-*
♥ Ida Hawkberg
Vilken är din favorit av Ödersyttarna, och varför? ^^
Svar:
Esmeralda Silverforce
♥ Matilda Greenstone
Jag tycker det är så roligt att det händer oväntade grejen i huvuduppdragen. Som när det är mörkt, hästen fastnar i en fälla och någon smyger på dig i mörkret. Grymt! Mer sån spänning vill vi ha :D
Lätt dessa uppdrag man spelar för!
Trackback
Åh Gud jag älskade ÄLSKADE dem. Dock kan jag inte riktigt tänka bort att det tog åtta månader.