Erkännande om min grålle
Under en period, typ strax efter att jag köpte Freya, ångrade jag nästan att jag hade Ash.
Varför? Jo, för att jag började känna att jag ville ha en skimmel, alltså en vit skimmel, och jag ville ha den grå Oldenburgaren. Och jag tänkte typ "varför valde jag en grå häst, så tråkigt?"
Fast nu på sistone är jag ändå så glad för min Ash. För jag tycker ändå i slutändan att han är riktigt snygg, och i oktober har det varit han och jag i två år. Sjukt.
Nä, jag är lite förbannad på mig själv över att ens tänka tanken att Ash inte var värd det, för han är så sjukt fin egentligen. Nu har jag ju hela fem hästar och då Gigi är färdiglevlad ska jag försöka jämna ut det så att alla syns ungefär lika mycket här. Och Ash behöver mycket mer uppmärksamhet, för det förtjänar han.
Finaste grållen ♥
Trackback