Chrome Pointer

Vad är Aspergers?

   Det här är en väldigt lång, och antagligen tuff text, rätt personlig i vissa delar, men den är ombedd. Ni behöver absolut inte läsa det här, men ni som är nyfikna över syndromet och vad det betytt för mig får absolut läsa.
 
 
   Under min senaste frågestund fick jag frågan om jag kanske kunde förklara lite mer vad Aspergers egentligen är, eftersom, om ni nu har missat det, jag har syndromet. Eller det är åtminstone så det har blivit sagt av diverse utredare - tydligen märks det inte av, enligt diverse vänner. Då är frågan vem man ska tro på.
 
   Aspergers syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Vad betyder det? Ärligt talat så vågar jag inte riktigt sätta ord på den saken, för jag fattar knappt själv. Högfungerande autism. Om ni inte vet vad autism är råder jag er att läsa på om saken, det är bra att veta. För att kunna beskriva syndromet tog jag här hjälp av Wikipedia:
  • "Personen har normal eller hög intelligens samt normal språklig förmåga och specifika intressen, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga".
Förutom det här med att man har svårt med det sociala så har man ofta svårt för planering och organisering samt med motoriken, alltså hur man rör kroppen. Just det sista är en punkt som jag själv märker av, men det syns inte utifrån. Återkommer till den saken längre ner.
 
   Hur märks AS av i det sociala samspelet? En klasskamrat till mig sa något väldigt klokt förra veckan:
  • "En person med Aspergers kan verka ohyfsad då den aldrig frågar personen den samtalar med om till exempel hur den mår, för det finns liksom inte ens på kartan att man ens kan ställa frågan. Det handlar inte om att inte vilja veta, det handlar om att man liksom inte ens kan komma på tanken att fråga".
Om ni inte förstod det där, läs det en gång till. Jag har aldrig någonsin hört någon beskriva saken så klockrent. Även om jag verkligen har ett intresse i hur andra människor mår, eller vad de har gjort i helgen eller vad de har för planer för dagen, så finns det inte en tanke att man faktiskt kan fråga. Åtminstone jag tar liksom för givet att det som inte kommer upp i konversationen, det finns inte.
   Svårigheterna socialt kan också peka på andra saker. Jag har väldigt svårt för att läsa av människor. Jag har svårt att se om de är glada eller ledsna, trötta eller bara sura. Jag kämpar med att kunna tyda sådana saker. Jag har också ofta svårt att tyda olika tonfall. Många aspies tar saker och ting väldigt bokstavligt och har svårt för att se ironi och undermeningar. För min del beror det på - i en miljö där jag inte känner mig trygg tar jag allting väldigt bokstavligt, exempelvis instruktioner. Jag kan omöjligen läsa mellan raderna i instruktionerna till en skoluppgift, för i mina ögon ska sådana saker vara bokstavliga, ord för ord. Om jag däremot får en text och ska hitta den djupa meningen i texten är det inga större problem.
   Det här med det sociala är för min del oerhört uttröttande. Jag har lärt mig att spela en akt under många år. Den akten håller jag uppe i skolan - jag kämpar för att vara glad, trevlig och social. Bara det att ta in intrycken från mina klasskamrater, förstå vad de säger, förstå vad deras ansikten säger, gör mig så utmattad att det inte finns på kartan att jag ska orka med andra saker då lektionerna slutar klockan tre på eftermiddagen. Då finns inte orken att vara glad, trevlig och social längre. Det är dock en sak som verkar innefatta själva skolmiljön, då jag aldrig märkt av problemet på praktikplatser eller jobb.
 
   En sak som är väldigt vanligt för personer med AS är att man finner ett intresse, en hobby, som man dyker ner i och lär sig allt om. Vissa intressen håller sig genom hela livet, vissa avtar. Man har sällan fler än två intressen åt gången. Detta varierar, självklart. Kan jag känna igen mig i det här? Ja. Jag har ett ganska bra exempel också.
  • Under mina skolår i låg- och mellanstadiet var hemsidan Hogwarts.nu väldigt populär. Det var en Harry Potter-sida som tyvärr inte finns längre. På den sidan fanns en tävling som hette Vem vill bli Galleonär. Man tävlar om fiktiva pengar. Hela klassen på 25 elever satt spikade framför datorn, men började fastna då de kom upp i svårighetsgraderna. Vem vände de sig till för att vinna högsta priset? Mig. För det jag inte visste om Harry Potters värld var inte värt att veta. Och oavsett vilken fråga jag ställdes inför hade jag alltid rätt.
   Det var mitt första riktiga intresse. Det är det fortfarande. Numera stöter jag aldrig på ny information om Harry Potter så länge som det inte kommer från Pottermore. Jag vet allt, och det har lagrats. Detta har synts över åren i intressen som har svalnat, men informationen finns kvar i mitt huvud. I dagsläget finns det ett nytt intresse jag djupdyker i - SSO. Och det märks. Jag behöver här åter ett citat från Wikipedia:
  • "När de ägnar sig åt dessa intressen uppvisar personer med AS ibland ytterst sofistikerade tankegångar, en nästan tvångsmässig fokusering, och anmärkningsvärt gott minne för triviala fakta (stundtals till och med eidetisk förmåga). Hans Asperger kallade sina unga patienter "små professorer" eftersom han tyckte att de hade en lika heltäckande och nyanserad förståelse för sina intresseområden som universitetsprofessorer."
 Vad att säga om det? "Välkommen till SSO Wiki!" Den här bloggen ligger väl ungefär under samma kategori, dessutom.
 
   Så som det första citatet i den här texten säger så har alla med AS normal eller hög intelligens. Jag vet efter min AS-utredning att jag har "högre intelligens än medelmåttet av befolkningen". Märks det? Nä, det kan man väl inte påstå. Mina jämngamla kamrater kan nämna att jag är allmänbildad, detta eftersom mycket information som för andra är helt oväsentlig sätter sig i mitt huvud och visar sig i de mest oväntade situationer. Jag har ett otroligt läshuvud, och med rätt motivation kan jag lära mig vad som helst. Mitt problem, liksom många andra med AS, är att det finns absolut ingen motivation alls för saker som inte intresserar mig. Jag har fått lära mig av samhället att jag är lat, vilket jag försöker vänja av mig vid - för egentligen är det mitt huvud som säger att saken inte är intressant. Det finns liksom ingen möjlighet för koncentration, och jag har fått höra från diverse håll att jag har ADD. (ADHD utan hyperaktivitet) Detta stämmer inte. Det är bara AS.
 
   Jag fick diagnosen AS då jag var arton år gammal. Innan dess hade jag hunnit med två depressioner och mitt blyga beteende med en total oförmögenhet att kunna medverka i bollsporter i skolans gymnastik... hade alltid varit ett problem. Jag har svårt att bedöma avstånd med blicken. Jag ser inte var jag sätter fötterna, liksom hur långt det är till marken, om en boll kommer flygande mot mitt ansikte kan jag inte höja händerna för att fånga den, för jag ser inte när den kommer fram. Kombinera det med lite "vänlig" mobbning och jag har inte varit med på en enda gymmnastiklektion sedan fjärde klass. Jag har fått så otroligt mycket skit för det, från klasskamrater och lärare, men dagens skolsystem är, förlåt, så fucked-up så det finns inte. Alla förväntas göra samma saker utan att någon bryr sig ett skit om deras grundförutsättningar.
 
   Märker jag av min AS? Jag går inte runt och tänker på den. Däremot är det för min del något som är sjukt skönt att kunna försvara mig med. Jag försöker bete mig åtminstone så mycket jag orkar som "alla andra", men då det verkligen brister, såsom då hela min skola i början av terminen hade "lära-känna-varandra-övningar" kunde jag faktiskt säga "jag har AS, jag förstår inte vad människorna vill ha ut av mig, jag mår askasst av det", och därmed kunde jag få ta ett steg tillbaka för att få lätta på ångesten.
   Vissa delar som utmärker AS tycker jag om. Jag tycker om min förmåga att lagra information. Jag tycker om att veta att jag är intelligent. Jag tycker om min språkliga förmåga. Jag tror dessutom att jag kan ha hyperlexi, vilket man kan säga är motsatsen till dyslexi. Å andra sidan vägs detta ner av otroligt mycket negativa saker, som gett mig väldigt mycket problem under mitt ändå relativt korta liv. Vissa saker som faller under den kategorin väljer av med avsikt att inte ta upp här, eftersom jag mått väldigt dåligt över det.
 
   Det här är alltså... AS som jag ser det. AS som jag märker av det. Jag tror inte att det finns ett syndrom som fungerar på exakt samma sätt för två olika personer, så erfarenheten varierar självklart.
   Jag kan säga att min osäkerhet med andra människor bidrar till att jag är rätt osocial i SSO. Det är väl inte det att jag inte vill vara social, jag vet bara inte vad jag ska säga eller hur jag ska säga det. Jag vill inte missuppfattas. Om jag sitter mittemot en person jag pratar med har jag åtminstone en chans att försöka förstå vad som rör sig i den människans huvud. Därför tycker jag att chatten i spelet, nu i synnerhet, är väldigt jobbig, eftersom jag bara ser ord på en skärm och inte vad som finns bakom skärmen. Är det en skrattande eller gråtande person som knappar ner de där bokstäverna? Nu går jag lite till överdrift, men det är för att få fram poängen. Jag har alltid svårt att förstå andra människor.
 
 
   Jag hoppas att den här texten hjälpte er att förstå AS lite bättre, och kanske dessutom gav er lite insyn i mitt huvud. I samband med min oförmåga att förstå psykologi tror jag ändå att kunskap ökar förståelse mellan människor. Does that make any sense?
 
   Aja, tack till er som faktiskt läste hela det här, och som sagt, jag hoppas att ni fick ut något av det.






Siri

Jag har ju också väldigt lätt att lagra information, och så kommer den bara upp när som helst. Och alla ba "omg siri vad smart du är :00" men egentligen så har jag bara plockat upp lite information.

Och det du sa om dagens skolsystem är bara så sant. Jag vet flera av mina vänner som knappt orkar det mer för att skolan kräver för mycket. Själv orkar jag knappt med SOn för att även om jag gör mitt bästa får jag bara ett D, och det känns ju sådär.

Evangeline Silverbell

Jag tycker det här var mycket intressant att läsa.
Och som du säger, så är det knappast 2 personer som har exakt samma "symptom" eller vad man ska kalla det, trots att man diagnostiserats med samma "sjukdom". Vet inte riktigt vad jag ska kalla det, känns fel att säga sjukdom för jag tror att om man gräver tillräckligt djupt i vilken människa som helst så kommer man att hitta något som skiljer sej från det "normala" och som har blivit namngett inom psyologin.
Hur som helst, så jag tror det är viktigt för många att lära sej att alla är olika, oavsett om man har fått en diagnos eller inte.

Tack för inlägget :)

Anonym

Väldigt intressant text, man förstår verkligen Aspergers bättre efter man läst det. Bra skrivet!

Felicia Silverforce

Min mamma har det, går igenom ganska mycket av det på vardagen, ett tag trodde vi också att jag hade det :) ♥

Exenzia

Min äldre bror har Asperger och ADHD. Hans specifika intresse är då datorer, spel och liknande. Han klarar inte av mycket folk heller och så måste allt vara "planerat", det kan inte komma helt oväntat om man säger så. Så jag vet vad det är, och vad det innebär, har ju levt med brorsan i hela mitt liv hehe. :)

Frida Pandalund

Det här var en väldigt bra text,lätt att förstå och bra skriven. Jag är glad att jag hittade hit genom dina arkiv,har aldrig riktigt förstått hur det är att leva med AS. Det skulle kanske uppskattas av många om du länkade till det här inlägget i ett nytt nu,du har mycket fler läsare nu som skulle nås av detta :) Dock har jag inte stenkoll på om du har detta i någon beskrivning etc,och då ber jag om ursäkt för den onödiga kommentaren,haha! Ha en fortsatt bra dag! :)

Tanja Riverbell

Jag själv har också asperger, jag är såå tacksam över detta inlägg då jag inte fått en diagnos på det då det är en del min mamma tränat bort på mig vilket är en del av dom nedsatta sociala handlingarna. Så jag har inte fått en diagnos på det och inte tänkt på att läsa mig till hur det står till. Jag ser att mycket känner jag mig igen i. Jag har även flera intressen som jag kan mycket av. Mitt största är Harry Potter där jag var så EXTREMT besatt ett tag.. Jag kom fram till att Ron och Draco är bryllingar, och det var något mer att jag tror att Harry även var släkt med dom på typ mils avstånd xD Så glad att du skrev en förenklad text om AS :) <3

Kom ihåg mig!

Namn: (ALLA anonyma kommentarer raderas)


E-postadress: (syns endast för mig)


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback


Jag är Esmeralda “Esme” Silverforce, 90-talist som alltid haft ett enormt intresse för hästdatorspel. Från att ha varit en spelare av MMORPG’t Star Stable Online sedan spelets start arbetar jag nu med spelet, men mitt enorma intresse för andra spel består - och det är just de spel jag spelar som ni kan ta del av här!

Utöver denna blogg delar jag aktivt med mig av spelbilder på min Instagram @GamingbyEsme och pratar även mycket om spel på YouTube. Jag är också grundare av Jorvikipedia, som är ett slags uppslagsverk om allt som handlar om Star Stable. Ni kan läsa mer om mig och vem jag är längre ner i menyn!

Kontakt: Hitta min kontaktinformation genom att klicka på brevikonen i menyn högst upp på sidan!

Disclaimer: Bloggen är privat driven och ingenting skrivet på den är betalt material om inte annat tydligt framgår i inläggen. All min egen text samt grafik får användas om länk ges tillbaka till mig.