Skrutteponny!
Det händer ibland att folk är intresserade av mitt hästliv som inte bara består av pixelpållar och då är det väl tur att jag once in a blue moon har med mig en kompis då jag är ute och rider så man får något på film! Bra mest för mig egentligen. Som yngre var jag bortskämd med ridhus med speglar, men det har jag inte haft de senaste fem åren och eftersom jag till 95% rider helt ensam är det ibland svårt att veta hur jag sitter. Jag har inget emot fulridning, som ni ser på filmen nedan - det är bättre att fulrida och få resultat för att sedan återgå till att sitta fint med små hjälper än att sitta och "finrida" och bara nöta utan att få igenom hjälperna imo. Dock är det bra att se ATT jag fulrider (då menar jag mitt vedervärdiga skänkelläge) på den här ponnyn, för då vet jag vad jag ska tänka på med henne. Hon har världens bekvämaste dressyrsadel, men däremot är hon nästintill skänkeldöv vilket gör att jag nästan undermedvetet kickar upp fötterna för att få fram en reaktion. Man sitter så sjukt stabilt i sadeln att man inte ens märker om fötterna är ute och flyger...
Background: Ponnyn har vilat sen i september och hade ridits i typ två-tre veckor då vi filmade det här klippet. Jag hade suttit på henne en gång tidigare och har alltså inte ridit på henne mer än så. Hemskt trevlig ponny som dock är väldigt omusklad och sen väldigt lat på det. Hon ger ingenting gratis, men det är en cool och snygg ponny! (I trav åtminstone - i galoppen bockade hon i varje fattning och bröt av till skritt efter tre steg för att hon inte ORKADE hålla galoppen, haha. Mycket jobb där!)
Trackback