HBP (Half-Blood Prince) är mitt tredje Harry Potter-spel, och det som jag känner mig mest hemma i. Det finns grejer som jag verkligen saknar från föregångaren OotP, men HBP's åzumness är mer än nog för att väga upp för de delarna. (Kan passa på att nämna att jag spelar spelet på engelska med svensk text.)

 

   Spelstory: Lord Voldemort har visat sig i det öppna och Harry Potter hyllas som "Den utvalde" i pressen, medan han helst bara vill slippa all publicitet. Samtidigt som han försöker hantera sin gudfar Sirius död ska han börja sitt sjätte år på Hogwarts, och han får mer ork till skolan då han blir utnämnd till kapten för Gryffindors Quidditchlag. Lektionerna är dock svårare än någonsin, men då Harry lånar en trolldrycksbok av sin nya lärare Professor Slughorn hittar han en mängd handskrivna tips i marginalerna som genast gör honom till den skickligaste trolldrycksbryggaren i sin årskurs. Längst fram i boken står "This book is the property of the Half-Blood Prince".

   Lektionerna är hårda, de gamla fienderna Crabbe och Goyle missar aldrig ett tillfälle att försöka sabotera för Harry, utanför skolan försvinner folk under Voldemorts nya skräckvälde och medan allt det här händer börjar Harry få känslor för bästa vännen Rons lillasyster Ginny.

 

 

   Om du har spelat OotP (som jag har recenserat tidigare) så har du en stor fördel i det att du redan känner slottet Hogwarts rätt väl. Lite saker har ändrats - ett par områden har försvunnit, några fler har lagts till, några porträttgenvägar har flyttat (min favorit, Professor Basil Fronsac, har blivit nedgraderad från stora trapphallen-biblioteket till stora hallen-fängelsehålorna, stackars sate). Trots att någa delar som jag tyckte mycket om har försvunnit så är slottet mycket mer trovärdigt nu, i synnerhet för att Harry är mycket mer lättstyrd. Man kan lägga mer tid på att faktiskt se omgivningarna istället för att bara försöka komma fram till hur fasen man ska ta sig från punkt a till punkt b. Grafiken är också uppdaterad sedan det tidigare spelet och alla karaktärer ser mycket mer levande ut; ALLT är mer levande och det är en av faktorerna som verkligen lyfter det här spelet. En del jag dock tycker är negativ är att Marodörkartan har ändrats - i OotP kunde man få hjälp att hitta rätt genom att följa små svarta fotspår på marken, likt de som syns på kartan, men om man vill ha hjälp här får man skrika efter Nästan-Huvudlöse Nick (Gryffindortornets egna husspöke), som kommer leda en rätt. Jag hade gärna haft kvar de charmiga fotspåren!

 

   Trollformlerna fungerar också som de gjorde i OotP, vilket är himla skönt om man som jag gillar att spela båda spelen. Nästan helt samma kontroller (t ex rör datamusen från sida till sida för att kasta Wingardium Leviosa), fast det är nu mycket smidigare att använda sig av trollformlerna. Det är rätt bra och lugna genomgångar av varje formel då man väl lär sig den.

 

   Quidditch dyker också upp i det här spelet; fast det är inte särskilt avancerat. Det påminner om Vingfåle-flygningen från PoA, man ska flyga igenom stora stjärnor för att få mer tid och hinna ikapp kvicken. Dock kan man tackla andra spelare om de kommer ivägen, det är lite kul, heh.

 

   Trolldrycker spelar en rätt stor roll i det här spelet. Och att brygga trolldrycker är ofta riktigt roligt, tycker jag. Man behöver ha koll på vad man gör och använda lite känsla så att man inte har i för mycket av en ingrediens (drycken ändrar lite färg även efter att man slutat hälla i rätt ingrediens), annars tappar man några sekunder då man måste få bort all mörk rök från sin kittel. Och det är inte bara så lätt som att hälla i någon random grej, vissa flaskor måste man skaka på innan man kan hälla i innehållet och ibland måste kitteln hettas upp. Dessutom går det på tid!

 

   Alla på skolan vet om att Harry Potter är en galet duktig duellant och därför vill de värva honom till elevhemmens duellklubbar; okej, Slytherins är väl inte lika tagg på att ha med honom. Duellerna är inte så väldigt svåra, man får en bra chans att träna med Ron nästan precis då trion har kommit tillbaka till Hogwarts.

 

   I det här spelet är det ännu mindre upptäckande än i OotP, och det är väldigt, väldigt synd. Det som däremot dyker upp är små Hogwartssköldar som Harry kan plocka upp. De fungerar ungefär som XP och då man når vissa nivåer kan man få en fördel i spelet, som att förtrollningarna i dueller blir starkare eller att man får lite högre hälsa. Sköldarna sitter ibland väldigt knepigt till och jag kan erkänna att jag faktiskt aldrig har kunnat ta alla. Dock är de faktiskt väldigt roliga att samla.

 

 

   Det som gör att jag är så omåttligt förtjust i det här spelet är självklart just Hogwarts. Storyn i det här spelet är inte lika komplicerad som i OotP (samla ihop 28 DA-medlemmar samtidigt som du ska göra deras läxor åt dem? Jo tack, det kan ta ett bra tag att bli färdig med det om man inte planerar sin färd runt slottet så att man kan få klart flera saker på en gång), och det är på både gott och ont. Jag tycker det känns som att det här spelet tar slut snabbare, sen om det verkligen är så vet jag inte. I OotP var det mer interaktioner med andra elever, mer interaktioner med slottet i sig, och det var ett plus.

 

   Om ni får chansen, spela det här. Gör det bara. Det är verkligen värt det.