Chrome Pointer

Skrivövning - Fort Pinta

   Den här skrevs för ett tag sedan, några dagar efter att jag skrev den beskrivande texten av GåD, och även fast jag är långt ifrån lika nöjd med den här tänkte jag dela med mig av den (dels som en belöning åt er stackare som faktiskt hänger kvar här trots att jag inte är hemma) - kom gärna med kritik av alla former, det läses med glädje då jag är hemma igen! ^^

 

Fortet strålade. Eller fortet i sig kanske inte strålade, men de skarpa ljusen från Café Pinta lös upp hela torget, färgerna svepte över havet och gav illusionen av en regnbåge ute i det stilla vattnet som långsamt slog mot den uråldriga borgens mur på den södra sidan. Sommarsolen värmde oss och trots att jag satt uppe på murväggen högst upp i ett av fortets högsta torn kände jag marken runga under mig, vibrerandes av den höga musiken från discot. Jag såg hur James sprang så fort som hans korta ben kunde bära honom tvärs över torget – kvällar som den här hade han så mycket att göra, så många hästar att hålla uppsikt över medan deras ägare dansade i discot. Caféets säkerhetsvakt hade också han fullt upp – för tillfället drog han isär två flickor som börjat skrika på varandra av någon trivial anledning medan hans lilla valp Rambo ivrigt skällde och hoppade runt benen på dem.

   Att se saker från ovan så som jag nu gjorde var fantastiskt, särskilt med den lilla kikare jag hade med mig. Jag såg hur en grupp på fem ryttare badade med sina hästar vid Törneklipporna. En av hästarna ville inte gå ner i vattnet utan trampade oroligt runt vid strandkanten och lät framhovarna lätta från marken var gång den lilla ryttarens skänklar sparkade till dess sidor. En av ryttarna, vars häst lugnt hade halvsovit med vatten upp till hasorna, skrittade fram till ekipaget och grabbade tag i hästens tyglar för att hjälpa till att dra ut den i vattnet. Hästen stegrade dock igen och ryggade undan fort som blixten, vilket bara ledde till att båda ryttarna trillade av sina riddjur.

   Jag sänkte kikaren från blicken och såg ner över torget. En flicka klev just ut från djuraffären, med en liten valp i famnen, och det leende hon visade upp då hon gick fram till sin väntande häst och höll fram valpen för att de skulle få nosa på varandra, det leendet var obetalbart. Valpen viftade på svansen och kunde tas för den lyckligaste lilla hunden i världen, och hästen pressade mulen rakt mot dalmatinerns nos, innan den gav ifrån sig en hög fnysning och vände bort det stora huvudet igen. Flickan klättrade upp på sin häst och skrittade iväg, fortfarande med valpen i ett fast grepp i famnen.

   En grupp mindre barn lekte kurragömma på torget. De gömde sig bäst de kunde bakom murar, packlårar, buskar och butiker, sprang mellan de få hästar som fortfarande var i rörelse då de fnittrande letade efter det perfekta gömstället. En liten pojke snubblade rakt ner i torgets fontän, men kastade sig upp och fortsatte springa medan han hissade upp de dyngsura byxorna över höfterna.

   Nere i discot byttes låt, och borgen dånade av ett nytt beat. Den uråldriga statyn av Guvernör Gareth såg än äldre ut än vanligt, då den långsamt försvinnande solen kastade mörka skuggor över hans redan slitna bronsansikte. Alger och sjögräs hängde över hans axlar sedan den vilda stormen för ett par dagar sedan, och den gigantiska statyn hade aldrig varit mer skrämmande. Eller vacker, i sin forntida glans. Ett kulturarv, för vårt fort. Jag såg hur ett av de små barnen kämpade sig upp på statyns stod och kröp in bakom Gareths ena ben. Det var ett bra gömställe, faktiskt.

   Några ryttare kom springandes ut från discot, rusade mot stallet. Championatet skulle börja snart, och även de mest erfarna tävlingsryttarna kände sig tvungna att anmäla sig tidigt, nervösa över att inte få en startplats i kvällens tävling. Alla ville ha de vackra medaljerna, kunna skryta med att de vunnit Fort Pintas berömda championat. Jag såg hur några stallflickor började släpa fram hinder att ställa på torget – hindrena var tunga och de kom inte så långt innan den mer välbyggda säkerhetsvakten dök upp för att hjälpa dem. Han placerade med lätthet ut hindrena på sina rätta platser medan Rambo med nästintill rabiat uppsyn sköt fram och tillbaka mellan torget och stallet. Om den hunden viftade på svansen mer än han redan gjorde skulle han lyfta från marken vilken sekund som helst. Han var nog lite galen, den valpen, men hans ägare var väl inte mycket bättre egentligen.


 







Anonym

skrivarskills kallas det du har :P

Siri

Du är väldigt duktig på att beskriva saker, blir grymt inspirerad av dig och får lust att skriva något, Hah x)

Lucy Westlake

Du är sjukt duktig :D

Athena Moonbell

Du är grymt duktig. Du borde skriva en bok!
Och när du gör det så säg till på en gång så kommer alla som någon gång kollat in på bloggen att läsa den!

Kom ihåg mig!

Namn: (ALLA anonyma kommentarer raderas)


E-postadress: (syns endast för mig)


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback


Jag är Esmeralda “Esme” Silverforce, 24 år och har alltid haft ett enormt intresse för hästdatorspel. Från att ha varit en spelare av MMORPG’t Star Stable Online sedan spelets start arbetar jag nu med spelet, men mitt enorma intresse för andra spel består - och det är just de spel jag spelar som ni kan ta del av här!

Utöver denna blogg delar jag aktivt med mig av spelbilder på min Instagram @GamingbyEsme och pratar även mycket om spel på YouTube. Jag är också grundare av Jorvikipedia, som är ett slags uppslagsverk om allt som handlar om Star Stable. Ni kan läsa mer om mig och vem jag är längre ner i menyn!

Kontakt: Hitta min kontaktinformation genom att klicka på brevikonen i menyn högst upp på sidan!

Disclaimer: Bloggen är privat driven och ingenting skrivet på den är betalt material om inte annat tydligt framgår i inläggen. All min egen text samt grafik får användas om länk ges tillbaka till mig.