Åh låter som den perfekta klubben för mej med :) Håller med om allt du skriver!
Jag rider nuförtiden bara runt och tackar nej till inbjudningar, precis som du beskrev.

Och vilket sammanträffande att din och Genevieves blogg är de enda sso-bloggarna jag läser, jag tycker ni verkar så vettiga och har bra åsikter! Så tack så mycket för en bra blogg. :)
Vore kul om jag kunde stöta på dej i spelet någon gång.

Om man trivs som klubbmedlem eller klubblös varierar väl. Men grejen är den att man lär känna och blir kompis med de klubbmedlemmar som är aktiva mer än de som inte är det, och det är ju de aktiva medlemmarna som får stanna kvar i klubben - så är det i alla fall i Ocean Panthers där jag är med (och stortrivs). Om man inte pratar med folk i klubbchatten, ja då lär man inte känna någon. Det kan gå till överdrift, många säger att det gjort det i DBC, som ju har fått kritik för att bara ett fåtal i klubben uppmärksammas. Huruvida det stämmer vet jag inte eftersom jag aldrig varit med där. Och om många vill gå med i klubben och man vill ge alla chansen, ja då är det en kö som gäller. Det kan verka sjukt, men man väljer ju själv att köa.

Jag vill både vara anonym och inte anonym nu. Men jag hatar att vara anonym så därför väljer jag att inte vara det. Jag hoppas att det är rätt val.
Jag blev medlem efter hundra år av köande medlem i en stor klubb, en av de största på hela Sso. Det verkade rena drömmen och klubben verkade vara helt fantastisk. Så jag blev med.
Klubben verkade så fantastisk. Jag ville också ta del av den där gemenskapen alla hade.
Jag försökte intala mig själv att jag trivdes. Det gjorde jag också men jag kände mig aldrig som en del i gemenskapen. Men jag försökte.
Jag hade det jobbigt i skolan IRL, var ovanligt trött (jag var oupptäckt glutenallergiker då vilket innebar att jag inte fick i mig någon näring och var väldigt trött) och kände mig nere ganska ofta. Aktiviteterna var roliga men det tog alltid så lång tid innan de kom igång att jag aldrig hann vara med på aktiviteten utan hela tiden bara var med i början och behövde gå. Eftersom jag inte kände mig bra och var stressad, trött osv. kom jag inte på aktiviteterna. Jag hann inte. Jag glömde bort de. Jag valde något IRL framför aktiviteten. Ibland orkade jag bara inte.
Men jag var fortfarande stolt och lycklig över min klubb.
Så blev jag oaktiv, hade ingen lust till att logga in på någon vecka. När jag loggade in senare kunde jag inte skriva i klubbchatten. Den var inte där för jag var klubblös. Jag blev ju ledsen men det var ju rättvist. Jag fick stå om i kön som alla andra.
Men under den tiden jag var med kände jag stress och krav på att vara aktiv vilket jag verkligen inte vill. Plötsligt, jag som alltid pratade med alla kände mig inte hörd. Ingen visste mitt namn trots att jag försökt prata och skapa kontakt.
Jag söker ingen stor klubb längre. Jag vill ha en liten och mysig med ett fint gäng. Jag kan se framför mig hur vi pratar, diskuterar och har kul. Kanske hålls det några små aktiviteter ibland, utan krav på att gå. Jag undrar om det finns en sån klubb. Jag hoppas det.

Guardians må vara en liten, okänd klubb. MEN 100% av våra medlemmar är helt jävla geniala.

Och jag håller verkligen men, jag tycker det är surt att man ska behöva prestera för att ens få vara kvar i klubben. Det är dock en annan sak om man aldrig loggar in alls.

Det är därför jag gillar Rose Underlands underbara klubb Crystal Ghosts! Ca tre aktiviteter per vecka, få medlemmar och man känner alla, man är verkligen en i gänget :D

Allt du skriver är sant, men sen får man ju tänka på dem som står i kön också.. Varför ska de stå och vänta i flera månader om det finns typ 30 oaktiva personer som bara är inne i klubben och dammar liksom ;_;

Håller med om allt du skriver, du skrev nästan av mina tankar haha. :) Men håller även med Lucy här uppe, om det är t.e.x 21 personer som ALDRIG är inne. Varför är de värda att vara med isf? Finns många där i kön som bara jublar att få vara med. ;) Men bra skrivet Esme!

Väldigt bra inlägg! Jag håller med dig helt och fullt och lite till.

Jag har själv tänkt mycket över klubbar och klubbgrejer. Idén med klubbkö kanske verkar rättvis vid första anblick men när man tänker efter finns det vissa saker att ifrågasätta.

T.ex., ska verkligen en grymt intresserad medlem behöva vänta många månader för att den var lite sent ute att be om en plats i klubbkön, i jämförelse med de andra? Och, ska vem som helst kunna be om en plats i kön och sedan bara luta sig tillbaka och vänta några månader för att gå med? Det finns nämligen många som ställer sig i kö "bara för att" det vore trevligt och för att möjligheten finns, men utan att egentligen vara särskilt intresserade. Det finns även dem som ställer sig i flera olika köer... Jag kan se framför mig hur de liksom tar sina handväskor och drar ut på sin dagliga klubbkö(p)-runda: "Vilka klubbar ska jag förboka mig på idag"...
Nej, jag menar inte att såra någon nu. Det jag menar är att klubbar med klubbköer sätter fokus på, ja, kön, i stället för på klubben i sig.

Faktum är; alla får inte plats i en klubb. Det vet alla. Men... kön finns där för att folk som EGENTLIGEN inte får plats, blir lovade en plats någon gång i framtiden. Samtidigt som man ger det löftet lovar man även att klubben kommer tömmas på folk medan personen väntar. Annars får ju inte den personen sin utlovade plats.
Så långt är du med. Du tänker kanske att "medlemmar lämnar ju klubben ibland och det går att sparka inaktiva medlemmar, så till slut får personen sin plats i alla fall". Ja... det är sant. Det funkar. Det är så klubbköer är tänkta att fungera.

Tyvärr håller det sällan. Varför? Jo, för att kön växer. Den blir längre. Varför?! För att UTBUDET är för litet och EFTERFRÅGAN för stor. Alltså: Det tillkommer fler personer i kön än vad som får komma in i klubben, vilket slutar med... just det, en lång kö som växer... och växer... och växer... En kö där man för varje dag som går får vänta längre och längre för att gå med. Detta är en mycket rimlig lösning tycker de flesta. ;_;

Det är ju fint att man som ägare försöker ge alla en chans, men klubbkön håller inte. OM man nu ska stilla efterfrågan (så att kön inte växer) måste man ofta börja sparka folk som egentligen inte förtjänar det, för att ge de väntande en chans. Gör man inte det kommer kön växa tills den tar 15 år för någon sen stackare att ta sig igenom. Rättvist?!

Samtidigt som du ställer dig i kön vet du att medlemmar i den klubben KOMMER försvinna av olika orsaker. Du VET att klubben har medlemmar som lämnar eller blir sparkade av diverse anledningar. Du vet att det kommer ske en ommöblering av medlemmarna för att du ska rymmas.

Ommöbleringen fortsätter även när du kommit in i klubben. Då har det liksom redan hunnit ställa sig 576 klubbhungriga personer efter. Svälten är stor.

Eller så verkar du aldrig komma in. Ganska logiskt. Det är ju en full klubb, liksom. Du får inte plats?! Fast kön blir ju, hehe, längre, trots det. :(

Naturligtvis, helt oengagerade medlemmar ska inte finnas kvar i en klubb. Det finns ingen anledning till att de ska stanna, nu syftar jag på helt inaktiva medlemmar. Dessa kan man sparka. Men till de största klubbarna är antalet intresserade oftast MÅÅÅNGA fler än antalet HELT INAKTIVA medlemmar. Det slutar med... ok, jag ska inte säga det.

FUNGERANDE (tror jag) LÖSNING:

En klubbkö kan för mig vara OK om den har en gräns, t.ex. på 10 personer. Om någon efter det frågar om att ställa sig i kö säger man "tyvärr, kön är full, du får fråga igen senare". Det som händer då är att engagerade medlemmar kommer tillbaka för att fråga igen, medan oengagerade medlemmar går till en annan klubb i stället. Naturligtvis blir det fortfarande en slags "tävling" om platserna, men tävlingen blir mer rättvis eftersom ALLA får samma chans i stället för en seg turordning som aldrig verkar ta slut.

Man kan också ta bort kön helt. Då gäller först till kvarn på samma sätt som jag nämnde ovan. Egentligen BEHÖVS det ingen kö för att en klubb ska fungera. Det är helt OK att säga "tyvärr, klubben är full och vi tar inte in fler medlemmar". "Vi älskar varandra supermycket och jag känner därför inte för att slänga ut någon".

Som sagt, alltför många människor har för mycket fokus på att hålla sina klubbar "rullande" än att se till att alla trivs. Vad är egentligen det roliga med att det kommer och går massa folk hela tiden? För mig är en klubb ett gäng sammansvetsade personer, ett ställe där man kan känna sig trygg i visshet om att det inte sker ständig ommöblering av medlemmarna.

Jag skrev sjukt mycket. :$

Håller med om vad du skriver. Jag har en liten klubb med bara 3 medlemar men den är mysig och har event 3 gånger i veckan man behöver inte komma på alla event men om man är inloggad ska man helst komma på eventet. Level gräns är level 13. Jag kastar aldrig ut oaktiva. Breva mig Alina Whalestorm om du vill gå med! Du är välkommen!

Jag håller helt med. Många stora klubbar har roliga och kreativa event och klubb ägarna har lagt ner mycket tid på klubben, så såklart förtjänar klubben sin "uppmärksamhet". Men själv tycker jag inte att större klubbar har en så bra gemenskap för alla i klubben.

I en klubb på 50 personer kan ju inte alla känna varandra exakt lika väl, det är iallafall väldigt svårt att uppnå. Om man samtidigt kickar de inaktiva för att få in nya som man måste lära känna igen så blir det omöjligt.

Själv väntade jag länge i kö för att få gå med i en stor klubb som verkade så himla fantastiskt när man såg på bilderna på hemsidan och allt det där, så när jag gick med så blev jag jätteglad, det kändes som en dröm. När jag var med i klubben så var jag nervös och kände att jag behövde bevisa att jag passade i en stor klubb, jag ville verkligen få vänner och vara en del av gemenskapen, men märkte efter ett tag att gemenskapen bara kretsade kring ungefär 5-10 medlemmar som varit med läänge. Det gick inte att ta del av deras gemenskap, för de kände redan varandra och klubb ägaren så bra. Alla andra som inte var nån av de här 5-10 personerna kom på alla event och var aktiva i chatten och deltog aktivt i alla aktiviteter, men ändå så kom inte så många ihåg ens namn och man blev inte med i gemenskapen.

Därför blev det en ständig press på att skriva roliga saker i chatten och vara inloggad heela tiden för att klubben skulle tycka om en. Jag blev mer osäker på mig själv och gjorde lixom allt för att de i klubben skulle tycka om mig. Samtidigt intalade jag mig själv att jag trivdes i den här fantastiska, stora och kända klubben som jag så länge drömt om att få gå med i.

Efter ett tag insåg jag det här. Att klubben inte var bra för mig och att jag behöver en mindre klubb med mer gemenskap där alla känner alla. En klubb som är mer som ett kompis gäng än en ridklubb. Så jag tog steget och lämnade den här kända, fantastiska klubben.

Vad jag försöker säga är att alla de här kända och stora klubbarna är inte så fantastiska som de verkar.